French Romantic Painter, 1798-1863 For 40 years Eugene Delacroix was one of the most prominent and controversial painters in France. Although the intense emotional expressiveness of his work placed the artist squarely in the midst of the general romantic outpouring of European art, he always remained an individual phenomenon and did not create a school. As a personality and as a painter, he was admired by the impressionists, postimpressionists, and symbolists who came after him. Born on April 28, 1798, at Charenton-Saint-Maurice, the son of an important public official, Delacroix grew up in comfortable upper-middle-class circumstances in spite of the troubled times. He received a good classical education at the Lycee Imperial. He entered the studio of Pierre Narcisse Guerin in 1815, where he met Theodore Gericaul  Related Paintings of Eugene Delacroix :. | The Bride of Abydos | Louis-Auguste Schwiter | The Lion Hunt | Study of Sky | The woman with white socks |
Related Artists:
giacomo balla
Balla is often portrayed as a painter closely associated with Italian Futurism although in fact, like a number of others associated with the group, his work crossed into a number of creative disciplines including fashion and the applied arts. In 1914 he wrote the Manifesto on Menswear, later retitled Antineutral Clothing, a dramatic exhortation to dispense with the mundaneity of everyday menswear in favour of dynamic, expressive, and aggressive Futurist clothing. Like his fellow Futurists he sought to sweep away all vestiges of Italy cultural heritage in favour of an emphatically 20th-century way of life. He conceived of Futurist menswear as allowing its wearers to respond to mood changes through pneumatic devices that can be used on the spur of the moment, thus everyone can alter his dress according to the needs of his spirit. It could also be animated by electric bulbs. He had an exhibition at the Casa DArte Bragaglia in Rome in 1918, in conjunction with which he co-published his Colour Manifesto. He was also committed to Futurist applied arts and furniture, brightly painted and with richly animated surfaces, and showed them at his Futurist House in 1920, the year in which he collaborated on the journal Roma futurista. He also exhibited at the Paris Exposition des Arts D??coratifs et Industriels of 1925 and the International Exhibition at Barcelona in 1929. However he failed to get his Futurist designs put into mass production and during the 1930s gradually distanced himself from such an outlook.
tidemand
Tidemand kom vid 17 års ålder till Köpenhamns konstakademi, studerade där i fem år, tänkte sedan utbilda sig till historiemålare i Munchen, men valde i stället på en kamrats råd Dusseldorf till studieort och reste dit 1837. Han blev elev av Theodor Hildebrandt, men tog tidigare intryck av Carl Friedrich Lessings relativt realistiska historiemåleri. Hans första större målning behandlade ett svenskt ämne, Gustaf Vasa talar till dalkarlarna vid Mora (1841). Målningen inköptes av Rhens och Westfalens konstförening samt förskaffade Tidemand ett resestipendium från Norge och beställning på en altartavla till Vor Freisers kirke i Kristiania. Han reste sedan till Munchen och Italien, återvände till Norge på ett kort besök sommaren 1842, gjorde en studieresa i fjälltrakterna för att samla material till en påtänkt fosterländsk historiemålning, men kom nu till klarhet över sitt mål. Han ville, som han själv yttrat, skildra detta kraftiga naturfolks karaktär seder och vanor. Hans första tavla i detta syfte var Sagoberätterskan 1844, inköptes av drottning Josefina och förskaffade konstnären medlemskap av svenska konstakademien. Efter nya studieresor i Norge målade han Söndagskväll i Hardanger köptes av Oscar I, på slottet i Kristiania och Gudstjänst i en landskyrka. Han bosatte sig 1845 på allvar i Dusseldorf och vann snart ett namn genom de norska bondelivsbilderna. Samma år målade Tidemand i samarbete med Hans Fredrik Gude den romantiska Brudefärden i Hardanger. Revolutionsoroligheterna hade vid denna tid drivit de norske konstnärerna hem till Norge, och det såg ut, som skulle konsten nu bli rotfäst i hemlandet. Impulsen till en nationell konst gavs, men då lugn åter inträdde, återvände konstnärerna till utlandet. Under de närmaste åren målade Tidemand för det av Oscar I uppförda lilla lustslottet Oskarshal, som pryddes av uteslutande norska konstverk, serien Norskt bondeliv. Hans sista arbete var förstudier till en aldrig utförd historiemålning, Kristian IV grundlägger Kristiania, beställd av Oscar II. Tidemand skapade även tre altartavlor. I samarbete med Gude målade han Afton på Kröderen (1849), Ljustring (1850), Likfärd på Sognefjorden (1853), Fiskare i fara (1859), med Sophus Jacobsen Lappar på renjakt (1873) och med Morten M??ller Sinclairs landstigning i Romsdalen (1875). Han blev av sin samtid hyllad som Norges främsta representativa konstnär. Hans betydelse ligger i att han i sin konst gav uttryck åt det nationella uppvaknandet i sitt hemland. På samma gång föreställde han det norska folket för den stora allmänheten i utlandet. I Tyskland betraktades han som en av de främsta representanter i samtidens konst. Han fick många utmärkelser såväl i Tyskland som i Paris och i England, och hans arbeten såldes till höga pris. Sina mest omtyckta målningar upprepade han med tillhjälp av flera medhjälpare gång på gång, några i ända till 12 exemplar. Många av hans arbeten är återgivna i kopparstick och litografi. L. Dietrichson utgav Adolph Tidemand, hans liv og hans værker (2 delar, 1878-79).
Ivan Nikitin
Russian Painter, ca.1680-1742,Russian painter. The son of a Moscow priest who was close to the imperial court, Nikitin probably studied at the workshop of the Armoury Palace in Moscow and subsequently worked chiefly in St Petersburg. His early portraits were of Peter the Great and members of Peter family, for example the portraits of Peter daughters Elizabeth (St Petersburg, Rus. Mus.) and Anne (Moscow, Tret yakov Gal.) and of his sister Natal ya Alekseyevna (St Petersburg, Rus. Mus.). One of the few signed and dated works is a portrait of Praskov ya Ioannovna, Daughter of Tsar Ivan V (1714; St Petersburg, Rus. Mus.). Nikitin style was formed at the time of Peter the Great reforms of the administrative and education system in Russia, and he ranks as a pioneer of a new style in Russian painting. In his early works, up to 1716, he adapted the medieval Russian style of portraiture to the forms of contemporary European examples.